Historia och bakgrund

På 1940-talet bildades de första finlandssvenska föreningarna i Sverige. Den första föreningen var Ålandsgillet i Stockholm. Grunden till Finlandssvenskarnas riksförbund lades när de finlandssvenska föreningarna i Sverige bildade en samarbetskommitté. 1969 ombildades samarbetskommittén till Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, FRIS.

Följande text skrevs av Ragnvald Davidsson inför FRIS 40-årsjubileum år 2009.

Kort historik

Fris genom 40 år

När en organisation bildas, vilket som regel går ganska fort och smärtfritt när en målmedveten person tar ledningen, återstår ungefär tio år av uppbyggnad innan den börjar fungera. Så blev det också i Fris fall, även om det fanns folk med erfarenheter från UF-rörelsen i Svenskfinland med. Ingen var förtrogen med riksorganisationer, som det ju var i detta fall, vilket krävde ett något annorlunda tänkande.

Hela 1970-talet gick följaktligen åt att introducera verksamheter och engagera medlemsföreningarna. Fördelen vi hade var att det var en kort väg mellan beslut och handling. Som exempel kan nämnas talangjaktstävlingarna vilka Tor Fors och jag kom överens om via ett telefonsamtal. Tävlingarna innefattade bland annat bildkonst, foto, konsthantverk, poesi, sång och musik. I synnerhet bildkonsten blev en stor grej, med jurybedömd utställning på dansbanan i Kolbäcks Folkets Park. Samtidigt blev den så arbetskrävande att den måste läggas ner efter ett antal år.

Förbundets första tidning Frisnytt kom ut, skriven kopierad och hophäftad av ordförande Tor Fors själv. Det första exemplaret, adresserades och frankerades hemma i mitt kök. Vi var fyra personer som gjorde detta. Tidningen fick så småningom en deltidsanställd redaktör och den trycktes på fint papper, på ett riktigt tryckeri. Namnet ändrades sedermera till Finlandssvensken. Tidningen fortsatte att komma ut ända in på 2000-talet, när det ekonomiska läget gjorde att den fick läggas ner.

Följande årtionden alltså under 1980-talet, ägnades till stor del åt att skapa externa kontakter, göra förbundet känt hos statsmakterna och Invandrarverket i Sverige, likaså Svenskfinlands Folkting och statliga myndigheter i Finland.

Detta arbete blev framgångsrikt och bar frukt under hela 1990-talet. Efter ett fåtal år var vi representerade i såväl Statens Invandrarråd, direkt under invandrarministern, Invandrarverkets referensgrupp, som i SIOS styrelse. SIOS är gemensam intresseorganisation för alla stora invandrarförbund i Sverige.

På Hanaholmen i Finland arrangerade Folktinget under en lång följd av år, en återkommande tvådagars konferens, med deltagare från olika berörda myndigheter från Svenskfinland, för vår skull. Detta var en mycket intensiv period i förbundets historia.

Top